Man upphör aldrig att förvånas över de små

Vi kom hem sent efter att ha spenderat en kanondag med en släkting.
Helt fantastiskt roligt!
Dags för vår dagliga vällingstund i soffan, jag sätter på tvn och blir lite förvånad då det står:
'Ingen behörighet, sätt i kort Via Acess'
Uh oh...
Kollar boxern.
Nej, inget kort där i.
Jag fäste blicken på en liten filur i soffan.
'Har du tagit mammas kort som satt här i?'
'Huh?'
Shit.. hur fan ska jag hitta det. Kan ju ligga precis var som helst.
'Har du tagit kortet som satt här?'
'Huh?'
'Var är kortet som satt i mammas apparat?'
'I rummet. Dantes rum'
'Kan du visa mamma?'
Säkert, tänker jag i mitt stilla sinne, vi har vart ute sedan 14 idag, så det har hänt någonstans sedan vi vaknade och då, och nu var klockan 21.
Som om han skulle komma ihåg det...
Den pyjamasklädda lilla tjuven promenerar in i sitt rum, pekar mot en låda full med småleksaker han sällan använder, i sin bokhylla.
'Där kortet'
Och ta mig tusan, där låg det lilla Boxerkortet!
Jag är imponerad.