Jag kan sitta länge, länge och bara titta på mitt mirakel när han sover.
Studera den lilla munnen.
Hur den snuttar trots att han tappat nappen, hur ett leende far hastigt över, hur han smaskar och smackar i sömnen.
Något otäckt dyker upp i drömmen och det fladdrar till i långa, mörka ögonfransar, underläppen åker ut, ögonbrynen rynkas ihop och han gnäller högt.
Jag lägger handen på hans huvud, stryker den runda kinden och ser hur drömmen skingras.
Knubbiga armar ligger sträckta upp över huvudet med slappt knutna händer och han ser så sårbar ut.
Så vansinnigt, fantastiskt underbar!
Finast.
2 comments:
Jag blir nästan sugen på att skaffa mig en liten batting när jag läser om dig och ditt lilla mirakel:)
Inte konstigt om du inte får något gjort som bara sitter och glor på Dante så fort han väl sover. Höhö.
Post a Comment