Inatt vaknade jag av ett väldigt dunk och ett vrål därefter.
Jag for upp som en kanonkula ur sängen och hittade mitt skrikande barn på golvet.
Han hade ramlat ur sängen i sömnen, för allra första gången.
Stackars mammas lilla parvel.
Jag kände över honom efter eventuella bulor eller andra skador, men han verkade ha klarat sig okej.
Flingan placerades i mammans mjuka säng med min beskyddande arm om sig.
Han fäktade snart bort den.
Det tog endast 1½ timmas vridande, vändande och stökande i sängen innan han somnade om igen.
Behöver jag nämna att jag inte heller sov under den tiden?
No comments:
Post a Comment