Min lilla arbetare

Dante kom promenerande i bara blöjan och med sina vantar på han grävt fram ur lådan. (allt annat i lådan hamnade på golvet)
'Nämen, har du vantarna på dig? Fryser du?'
'Dante åka pulka snön. Lolit!!'
'Ska du åka pulka? Men lilla älskling, det är ju ingen snö ute nu, det är ju sommar, snön kommer på vintern.'
'Huh?'
Det finns ju ingen snö ute. ur ska du då åka pulka?'
Han stirrar på mig i några sekunder.
'Dante ha byska med ficka nu. Dante gå jobbet itället.'
'Ja det gör du rätt i, jobba är bra grejjer, kom ska du få byxa med fickor.'
Han får på sig byxor med fickor, kliver upp på sin eldrivna polismotorcykel, vänder sig om till mig o säger
'Nu Dante gå jobbet. Puss puss älkar dej'
'Awwwwww, mammas lilla älskling!!! Jag älskar dig med!! Puss puss ha en bra dag på jobbet!'
Han kör iväg i hallen på sin lilla hoj o vinkar glatt.
Så grejar han med sin verkygslåda och sina verktyg en stund innan han tar av sig vantarna för det 'bli vamt'.
'Nu hemma jobbet igen mamma'
'Var det bra på jobbet?'
'Ja. vamt händerna bara'
Det är komplett omöjligt att inte rycka tag i den lilla underbara ungen och pussapussapussapussa, krama hårt och suga in hans barndoft i näsan.