Trött, tröttare, tröttast

Vid 22 tiden igår kväll fick min kärleksflinga en sanslös hostattack.
Jag kikade in i sovrummet och där satt han i sängen, vinglig av trötthet, med ledsna, sömniga ögon, rufsig i håret, röd i kinderna med nappen i munnen och tittade tillbaka på mig.
Finaste.
Han fick komma upp och få mer hostmedicin innan han ville sitta och vänta på mig medans jag gjorde mig klar för natten.
Han satt lite hopkrupen, frusen och sömnig på sin lilla pall och tittade på.
Gode gud som jag älskar den där lilla människan..
Att det ens är möjligt.
Vi hann inte mer än att komma in i sängen innan det blev dags att riva ur sängkläder och byta dem..
Uppgivet rev jag ur och lade på nytt.
Tycker så synd om min lilla skatt.
Dante sov otroligt oroligt inatt oxå, det har vart helt galet jobbiga nätter på rad nu och jag är ett levande lik.
Mer lik än vanligt.
Jättemycket lik.
Ett snorigt lik.
Men, jobbet kallar, var ju borta igår så idag har jag massor att ta tag i.
Mormor är hemma med skatten och jag är ett jobblik.