Man tänker inte så mycket på sömnen tills man saknar den

Mitt frö har ju vart med om en del den senaste tiden.
Stora grejjer som att ha träffat sin pappa och hans familj för första gångerna.
Så liten han är märks det att det är stort för honom.
Störst.
Så har han bytt avdelning på dagis nu.
'Är det en sån stor grej då' kan man tycka.
Ja, om man tänker på att han faktiskt gått på sin avdelning med de fröknarna och barnen i halva sitt liv.
Att det sedan är en naturlig utveckling och allt det där, är ju klart.
Anyway, allt detta påverkar honom såklart och hur visar det sig tro?
Genom att han är lite gnälligare och utåtagerande än vanligt?
Genom att han inte vill sova på kvällen?
Att han drömmer och sover oroligt om nätterna?
Ja.
Just det.
Och sover inte liten, sover inte stor.
Jag känner mig helt hålögd, blek och zombielik som tuggar i mig allt fett och socker som kommer i min väg för att hålla mig vaken..
Ungefär som de senaste 2½ åren alltså.