Tanken styr handligen

Ibland är man liksom bara för patetiskt och fånig för sitt eget bästa.
Som igår till exempel.
Efter att ha legat och nattat mitt frö och varit på vippen att somna, i de ganska vanliga 45 minuterna hasade jag mig upp och tog tag i allt det där som ska tas tag i.
'Varjedag' grejjerna.
Plocka undan leksaker som ligger strösslade över golvet, tömma diskmaskinen, vika eller hänga (eller både och) ännu en maskin med tvätt, torka av ytor som är kladdiga av små fingeravtryck, lägga tillbaka kuddarna i soffan som av någon anledning absolut måste ligga på golvet, kolla posten..ja... det där man styr med om kvällarna.
När detta var gjort sjönk jag ner i soffan lagom till handbollen och 'den här matchen dansar vi hem'. Jojo.
Nu satt jag då där, och sneglade på den där toadörren som ska målas... åhhhh hur sabla svårt ska det vara att få det gjort?!
Men ojoj så ynklig man kan bli..
I mitt blonda lilla huvud var det en gnällig harang som ekade, typ 'näe, jag är bara såå trött just nu och allt känns lite övermäktigt och jag måste faktiskt få vila lite oxå gud vad godissugen jag är och jag måste få ta det lite lugnt och det står kvar det är ju egentligen ingen större brådska och jag håller faktiskt på med allt det där vardagsgrejset vareviga dag och gud vad godissugen jag är och jag är ju faktiskt ensam om allt och kan omöjligt orka hålla på hela tiden och jag vet att jag borde men imorgon är jag säkert piggare då ska jag minsann ta tag i det ja då ska jag verkligen ta tag i det och herregud har jag inget godis hemma men jag vill gärna se handbollen nu å andra sidan vill jag verkligen komma igång med den där skabbiga jäkla tvättstugan och den börjar jag inte med innan toan är klar och gud vad godissugen jag är nu men va fan håller jag på med!?
Sicket gnäll!
Näe, så trött är jag faktiskt inte.
Inte ens tillnärmelsevis så trött och låg som jag inbillade mig.
Nä, när den där jädra skräpmatchen på tv hade pågått i lite drygt en halvlek så svidade jag om och tog fram målarburken.
Dörren fick ännu ett lager färg och fodret första lagret.
Så. Det var ju inte så jävla jobbigt det inte.
Gnällkärring e vad jag är.
Nu får det bli skärpning på torpet.