Dante har ju bytt avdelning på dagis från och med idag.
Han har 'skolats in' på den nya under några veckor, genom att han fått vara där och leka osv.
Vi har förstås pratat om det hemma osv, men man vet ju inte riktigt om han förstått på riktigt liksom.
Jag frågade om vi skulle städa ur hans fack och sånt där, men nej, det skulle vi inte.
I onsdags när vi vinkade hejdå och önskade gott nytt år på dagis var allt sig likt.
I morse när vi kom var hans fack tömt på hans saker, hans namnskylt och bild borttagen och istället satt där en ny namnskylt.
Dante blev helt handfallen när han fick se det och visste inte hur han skulle göra.
'Mamma titta', sa han och pekade på den nya namskylten.
Jag kan ju tycka att det var ett jävla märkligt sätt att gå till väga..
Kunde inte barnet fått vara med och flytta sina saker och sin namnskylt?
För att få ett 'avslut' och en ny början liksom..
Även om man pratat om flytten så fattar ju såklart inte en 2½ åring innebörden av det, och det där facket, den där kroken, har ju varit hans lilla 'hem' i över 1 år nu.
Det är ju faktiskt halva hans liv.
Och vips, så är det någon annans fack, någon annans krok.
Jag frågade fröken var hans nya fack finns och hon gick med och visade inne på nya avdelningen.
Dante var helt tyst och lät sig bli avklädd.
Jag bad honom visa mig runt inne på nya avdelningen och han gav mig en liten tour.
Men så vansinnigt ledsen hen blev när jag skulle gå..
Jag vet inte om det var för att det var en del nytt så där på morgonen efter vi varit hemma lite längre än vanligt eller om det var för att det blev så konstigt alltihop..
Jag lipade alltså en skvätt i morse jag med.
No comments:
Post a Comment