Börjar dagen med att gråta en skvätt

Imorse när jag klädde på Dante frågade han
'Vart ska vi nu mamma?'
' Du ska till dagis och mamma ska åka till jobbet'
'Neeeeej jag vill inte till dagis!'
Sedan upprepade han detta hela vägen till dagis.
Utbrottet var ett faktum när jag skulle lämna.
Fy fan.
Jag hann inte ut innan jag började böla utan lipade inför alla fröknar.
Så ledsen han var min älsklingsflinga...
Det gör ont i hela kroppen av ångest över att jag lämnar honom när han är så ledsen.
'Det går över ' säger alla.
Jo det tror fan det, barn är inte dummare än att de fattar att det är ingen idé, för hur ledsna de än blir, hur mycket de än visar att de vill vara med sina föräldrar, hur galna de än skapar sig och hur de än vrålar och skriker så lämnar mamma eller pappa och går därifrån.
Vad är poängen då liksom..
Sedan tror jag säkert att de sansar sig och faktiskt har roligt under dagen, men jag är övertygad om att det sätter spår i den lilla själen..
Säkert beror Dantes plötsliga protester på avdelningsbytet.
Han har inte protesterat vid lämning tidigare, men däremot blivit lite snyftig när jag kommit och hämtat på eftermiddagen.
Jag gissar att det har att göra med att han och de andra två som bytte avdelning nu, får gå in på sin gamla avdelning när de har mycket barn på nya tex och de behöver hjälpas åt.
Jag tror att det blir för virrigt för honom..
Det blir ju nya brytningar varje dag och vart hör han hemma liksom?
Hade nog vart bättre om de lät några större barn som är trygga på 'nya' avd få spendera dagen på 'gamla avd' och låta dessa tre små få vänja sig och göra sig hemmastadda på sin nya avdelning..