Brödbak

Idag fick jag äntligen tummen ur att försöka mig på att baka ett bröd som Dante tål.
Jag utgick ifrån ett recept där han kan äta det mesta, men var tvungen att byta ut en mjölmix han inte tål bla.
Jag sätter igång och blandar ingredienserna.
Ballar ur på den där sabla elvispen och dess degkrokar.
Den bara drar upp degen i själva apparaten, så kärvar det och luktar bränt.
Av med krokarna, fram med sleven.
Veva, veva och *klonk*.
Slevskrället gick AV.
Åhhh.
Ny slev och vevandet fortsatte.
Lägg i de torra ingredienserna i omgångar tills degen blir blank och fin.
Dela i 5 delar, platta ut på 2 plåtar tills de är ca 16 cm i diameter.
Nu stod jag med en kladdig sörja som inte alls var varken blank eller fin.
Inte heller gick den att dela i fem bullar utan fick klickas ut på plåtarna och smetas ut.
När det var gjort skulle de jäsa en stund och jag började plocka undan.
Sablar!
Jag hade glömt sirapen!
Skrapar tillbaka degen i bunken och tillsätter sirap.
Nu blir degen ännu lite lösare.
Aja, bara att smeta ut den på plåtarna, skiter i att göra bulla utan det blir två utsmetade kakor.
Låt jäsa i 40 minuter under bakduk.
Lägger över degsmeten och börjar diska undan.
Slänger ett öga på receptet igen och upptäcker att jag bara haft i hälften av mjölet!
Meh..ååååhhhh.
Skrap, skrap ner med degen i bunken igen.
Tillsätter det mjöl jag har kvar, vilket inte är så mkt jag skulle ha. Kastar i lite annat grejs och vevar runt.
Lite bakpulver oxå för jag har väl förstört jästen vid det här laget.
Nu skiter jag i de två plåtarna utan trycker ut degen i en långpanna.
Jäser, gräddar och så här blev det:

Dante var inte speciellt förtjust...

Men jag ska fortsätta ge honom det och hoppas han vänjer sig.

Skam den som ger sig.