Mormor passar Dante de dagar jag jobbar.
Han älskar mormor och sprattlar så fort vi kommer in på gården och försöker ta sig ur bilstolen.
Inte en min har han rört när jag vinkat hejdå, utan bara vevat med den knubbiga lilla armen och sagt "ejå".
När jag kommit för att hämta har det däremot fällts en och annan tår då jag försökt skala loss honom ur mormors famn för att få med honom hem.
Det har värkt lite i det trötta mammahjärtat även om man så klart är lycklig över att fröet älskar sin mormor.
Nu är det plötsligt omvänt.
Skatten blir så ledsen när jag ska vinka hejdå.
Stora tårar rullar nerför runda kinder och jag känner mig som en bov.
Alldeles lagom tills det börjar dra ihop sig att börja dagis.
2 comments:
Ååå det e såå jobbigt att lämna sin prins när man märker hur ledsen han blir...hulkar o gråter..blä..tack & lov att vi nu har passerat den tiden!
Det positiva Linda är att den här asjobbiga fasen går över, det är ju runt 18 mån ålder de har som svårast med avsked från mamma etc. De har just upptäckt att mamma "kan" försvinna....fått perspektiv på världen och att de är en liten del i den världen.
Blaj blaj...
När är det dax för lillflingan att börja på förskola då?
Stor kram
usch ja... det ser jag då inte fram emot..
Han har några veckor på sig än, den 26 okt börjar vi inskolningen
Post a Comment