Kärt återseende

Vi började dagen, efter en hemsk natt, på öppna förskolan.
Dante var en riktig guldklimp och hade så roligt!
Helt underbart är det att titta på honom under sångstunden när han hänger med i sångernas rörelser och klappar händer, knackar i golvet, stäcker armarna upp i luften, skrattar åt grodan som hoppar och blir otroligt ivrig och uppspelt när "tittut katten" kommer fram.
Jag var tvungen att svänga hemom som hastigast innan vi åkte till jobbet och kunde inte haft bättre timing.
Precis när vi stannar hemma kommer mormor och morfar tillbaka ifrån sin 10dagars semester och stannar bilen bakom vår.
Dante blev helt till sig och vägrade släppa mormor.
Det vara bara att lasta ur vagnen och sätta barnvakten i arbete på en gång.