Halleluja!

Idag när jag lämnade min skatt behövde jag inte bända loss honom ur min famn.
Han vrålade inte förtvivlat utan ett mer hanterbart stötvis gråtande som ebbade ut på en gång.
När vi vinkade i fönstret var det en min av blandad gråt och leende han åstadkom.
Vilket framsteg!