..att gå på läkarbesök, i fredags var jag där för ryggen och benen.
Läkaren hummade och hummande under tiden som han kämde, tryckte och undersökte och så ställde han tusen frågor om hela familjens sjukdomshistoria och gud vet allt.
'Jahaa... du är en sån där som biter ihop och kör på va?' konstaterade han.
'Bullseye' sa jag
Han tyckte jag skulle röntgas och ta en massa prover.
'Ja vad skönt, för jag tror ju att jag fått cancer i höften' säger jag
'Jaa, alltså det är ju inte omöjligt, jag menar som läkare måste vi ju utgå ifrån det värsta, jobba därifrån och eliminera neråt' svarar han.
Fy fan, jag ville bara slänga mig om halsen på honom!
Min upplevelse hittills med läkare har varit att de utgår ifrån att inget är fel, på sin höjd att man har en nerv i kläm eller en inflammation i någon muskel, ta några Ipren om dagen i en vecka eller två så ska du se att det går över typ..
Men inte det här alltså.
Älskarn!
No comments:
Post a Comment