Med hjärtat fladdrande lite i bröstet gav jag mig upp på vinden för att dra ner getingbona som förhoppningsvis var tomma efter skadedjursmannen vart där.
Hjärtat fladdrade inte i första hand över en eventuell getingattack utan för en eventuell spindelattack.
Åh denna löjliga spindelskräck.
Krafsade ner ett par tomma bon, men annars såg det fint ut däruppe.
Inte en spindel i sikte heller.
Kände mig helt nöjd med mig själv när jag klättrade ner igen.
No comments:
Post a Comment