Eftersom jag kan drämma sprickor i ett tak med ett knippe pinnar får jag finna mig i att det måste åtgärdas i efterhand.
Igår klättrade jag alltså upp på garagetaket, ja hustaket oxå, de sitter ju liksom ihop, och lade några takpannor över den där sprickan i altantaket.
Nej, det klart att det inte kommer att funka i längden, men kanske rinner det ner en gnutta mindre regnvatten iaf.
Min ljuvliga flinga stod på stegen och ville komma upp på taket.
Nej
Nej
Nej
Nej
Han klättrade ett par pinnar högre upp
Nej
Nej
Nej
Kanske
Ja okej då, om du håller mig i handen.
Han fick alltså promenera ett varv uppe på garagetaket hållandes mamman i handen.
Gud alltså, jag kan möjligen vara en ganska... ja.. dumdristig, mamma?
TÄNK OM HAN RAMLAT NER??
TÄNK OM HAN INTE VÅGAT KLÄTTRA NER?
Men det gick bra och han var överlycklig.
Ja ända tills jag tvingade ner honom för att jag skulle sopa bort en del mossa från altantaket och inte kunde hålla honom i handen längre.
Så landade en hel drös med mossa och strö över hela denna ljuvliga lilla uppenbarelse och han spottade och fräste, helt täckt i damm o stöv som han var.
Jag höll på att skratta ihjäl mig åt synen.
-Förlåt älskling, fick jag fram
-Det gick bra mamma *spott, fräs*
Åh, jag älskar ihjäl den där lilla ungen.
2 comments:
Hi hi va gulliga ni e! Klart han måste lära sig o klättra :) eh..det kan han väl inte redan?! :)
Haha, ja du klättra kan han, hade det inte vart för min du-skulle-bara-våga-komma-hit-nu-lyssnar-du-på-mig-annars..blick, så hade han vart uppe på taket för längesedan. men nu stod han iaf kvar på stegen, även om han klättrade hela vägen upp :)
Rackarunge.
Post a Comment