Utanför fönstret var det ett himla liv på fåglarna, det kvittrades och tjöt i soluppgången.
Det låter kanske himla charmigt o mysigt, och lite lätt kvitter ifrån en sparv eller något kan man ju tycka är trevligt, MEN... jag bor ju vid havet, och där bor även djävulens sändebud, Havstruten.
Jag låg och undrade varför de har Korpen att symbolisera djävulen i Hollywoodfilmerna.
Det är väl färgen förstås.
Ett bättre val vore just Truten . De skränar högst av alla fåglar, de retar gallfeber på vem som helst, deras skrän är inte ett dugg vackert, förutom i en Pripps Blå reklam då möjligen, de är precis livsfarliga fram på vårkanten, då kan man knappt vistas utomhus utan att behöva ha full uppsikt så man inte blir torpederad och anfallen av galna fjäderfän som skyddar sina fågelbarn, sitter man ute och fikar ska man helst ha en filt över det man äter på annars kommer de farande och lyfter med sig hela härligheten.
Kompisen blev av med en portion korv med mos när en Trut dök ner o ryckte den ut handen på henne, kvar stod hon med en plastgaffel och ett förvånat uttryck i ansiktet.
Nä, de tillhör inte mina favoriter de där fåglarna.
En Havstrut in full action.
No comments:
Post a Comment