Jag har blivit en moralkärring

I förra veckan fick jag syn på två grabbar i 13 årsåldern som höll på att förstöra en cykel. De kastade den nerför en trappa upprepade gånger, hoppade på den o höll på. Jag stormade ut och läxade upp de små slynglarna som värsta gamla tanten. Fast det kändes ändå bra, som om jag gjorde rätt ändå. Även om jag nog var lite orolig för att jag skulle komma ut till en sönderrepad bil dagen efter. So far so good.

Igår var jag på Maxi efter jobbet. Jag hade äntligen kommit ihåg att ta med alla mina pantflaskor. Jag kom fram till pantapparaterna samtidigt som en äldre man. Där finns tre apparater, men bara en som tar brickabackar. Den apparaten var upptagen av ett par med ganska mycket flaskor att panta. Gubben skulle förstås panta sin back så det första han säger är
" Vad faaaan, ska man behöva stå o vänta hur länge som helst för att panta en jävla back"
Jag sneglade på honom o tänkte att, det var ju en trevlig typ, innan jag gick fram o pantade mina flaskor.
Under tiden som jag stod där så höll han oavbrutet på att tjata om att "det var väl en jävla tid det tar, fan vad det tar tid. suck stööön suck osv osv"
Jag kände hur jag bara fick nog, vänder mig om o säger:
"Det var väl ett jääävla gnäll! De var väl där innan dig eller? De får väl hålla på tills de är klara!!"
"Ja, jag menar inte dig alltså" säger gubben
" Nä, det vet jag men vad faaan, stå där o hålla på o gorma för att du får vänta på din tur som en annan jädra surgubbe. Herreguuud alltså!!"
Precis då kom hans fru gående och frågade
"Får du skäll?"
Gubben muttrade något surt till tanten.

Har jag blivit en gammal moralkärring?
Är det hormonerna?
Borde jag hålla truten?