Jag trodde i min enfald att jag skulle få lite lugn och ro när jag kom hem. Så att jag skulle få vila skallen lite. Mitt blodtryck var ju bra i fredags men jag kände att ju längre jag låg här och lyssnade på det där jävla borrandet desto mer steg det.
Inte ens öronproppar hjälpte för att stänga ute ljudet.
Skallen ylade mer och mer och tillslut var det bara en sak att göra, jag tog på mig solbrillorna, krälade fram ur mörkret och ut i solen på en promenad.
Utan musik i öronen.
Det gick bra det med.
2 comments:
Usch, gumman! Låter jättejobbigt det där! Har du inte fått någon förklaring alls till vad det kan bero på? Man kan väl inte plötsligt bara drabbas av någon märklig graviditetstinitus??
Krya på dig så gott du kan iallafall!
Kram!
//Helena
(Du förresten! När du mår bättre och huvudet slutar leka slagverksorkester med dig, kan du ringa mig då? Absolut ingen brådska bara en liten grej jag vill prata med dig om.)
hej helena!
Nä, visst är det knepigt! Men sköterskan hade en teori om att eftersom jag haft svullna slemhinnor i näsan och blött näsblod hela graviditeten så kanske det "spridit" sig till örat. Men hon visste inte ens om det funkade så.. Jättejobbigt är det i varje fall, men hoppas att det går över snart!
Ja klart jag kan ringa dig! Vi hörs när skallen mår lite bättre:-)
Kram kraam
Post a Comment