Mitt mirakel är en liten härmis.
Igår när han klåfingrade på något han inte fick sa jag som vanligt
"Nej, jajja"
"Neeeeej" säger han.
"Ja just det, skrattade jag, neej"
"nej, neeej, nej neeeeejjjjj"
När vi ätit mat, eller jag har ätit och Dante har kladdat med maten, så är det dags att tvätta händerna.
Han försöker hela tiden sträcka sig fram och stänga av kranen, jag tar bort hans små händer och säger:
"Nej, inte stänga av ännu"
När vi är färdigtvättade säger jag
"Nu får du stänga av"
"tänga"
Det slutar alltid med att jag får ett kärleksanfall och kramar och pussar tills bäbisen skriker i protest.
No comments:
Post a Comment