Min son är en notorisk matvägrare för allt som inte kommer från flaskan.
Diverse puréer spottas ut om det ens tar sig in i munnen.
Han ryser och kväljer sig som om det vore arsenik jag serverade.
Om jag lägger en liten matbit, tex en flis med kokt potatis framför honom stirrar han på den med äckel i blicken. Han sträcker fram ett finger och petar avvaktande för att sakta men säkert peta ner det på golvet. Eller så bara han vispar till med hela handen och vräker det så långt ifrån sig som möjligt.
Nu undrar jag varför samme son käkade gråsuggor han hittade på altanen, med god aptit?
No comments:
Post a Comment