Saturday, May 2, 2009

Sjukhusbesök

I går eftermiddag satt jag och min son på govet i vardagsrummet och kastade boll och lekte.
Han blev plötsligt jätteledsen och började gnugga sig i ögat.
Han fortsatte att skrika men somnade efter en stunds tröstande.
Vi var bjudna på grillmiddag och jag fixade lite inför det innan min flinga vaknade efter kanske en halvtimma och var fortfarande jätteledsen.
Nu hade hans öga blivit alldeles rött och han var svullen i halva ansiktet.
Vad är nu detta??
Dante bara fortsatte att gråta och svullna och jag bestämde mig för att åka in till sjukhuset men ringde sjukvårdupplysn först.
De sa att på grund av att han är multiallergiker skulle jag åka på stört.
Det kan bli superallvarligt på ett litet kick.
Med svinhög puls, hjärtat i halsgropen och en hand på magen på min bäbis för att vara säker på att han fortsatte andas, (man kan inte vara säker, trots gallskrik) körde jag så fort jag vågade till Näl.
Vi kom dit 18.09
En sköterska kollade så han syresatte sig ordentligt och tog tempen på honom och det såg bra ut tack o lov.
Nu väntade vi på att få träffa läkaren..
Dante fortsatte att få hysteriskrikattacker och en sköterska kom fram och sa menande att, ville vi gå på promenad gick det väääldigt bra.
Uhum..
Det gjorde vi och faktiskt kunde mitt hjärta somna i vagnen.
Klockan 21.20 fick vi träffa läkaren.
Då var jag på vippen att bli ilsken..
Det är förjävligt att man ska behöva vänta så länge.
Mitt frö blev komplett vansinnigt hysterisk när läkaren skulle kika på honom och vrålade som en besatt.
Då orkade inte mamman hålla emot längre utan fällde några tårar.
Läkaren sa att hon skulle låta oss lugna ner oss lite och återkomma om en stund.
Den där stora starka handen att hålla i var än en gång saknad..
Men, även den här gången gick det bra med bara mig och min flinga.
Vi tog oss samman, vyssjade, vaggade, nynnade och torkade till slut tårarna och när läkaren kom igen hade Dante somnat om och jag kunde prata utan att hulka.
De kunde så klart inte ge några svar.
Kanske hade han hittat något på golvet eller dyl, fått det i sig och gnuggat sig i ögat med handen så att det svullnade.
Kanske hade han fått någon typ av stick..
Kanske...
De ville vi skulle stanna kvar men då behövde jag ju ha mat till Dante och det gick ju förstås inte att fixa så där bara..
Alltså fick vi åka hem med ett direktnr till en sköterska i fickan ifall han skulle fortsätta få sina skrikattacker eller bli några andra förändringar.
Dante sov rikigt bra under natten och när vi vaknade i morse var han inte på långa vägar så svullen och röd som han var igår kväll.
Skönt!
När jag gick in i vardagsrummet för att öppna altandörren kröp det runt en geting på golvet därinne..
Jag misstänker att det var boven i dramat.
Den jäveln fick vad han förtjänade..
När jag kollade noga såg jag en liten prick, som efter ett stick, precis under ögat på Dante.
Skönt att veta att det nog med stor sannolikhet var ett stick och inte en allergisk reaktion.
Men det får mig att tänka...
Han är ju dokumenterat allergisk mot en massa livsmedel.
Bla ägg och nötter som ju kan ge riktigt våldsamma reaktioner.
De kan omöjligt säga hur allergisk han är förrän han blivit utsatt.
Borde man inte få någon typ av inhalator eller spruta eller vad det nu finns, med antihistamin ifall han skulle få en kraftig allergichock?

4 comments:

Charlies mamma said...

Oh my god, jag ryser! Jesus vad läskigt, stackars Dantis! Konstigt dock jag jag tycka att man inte på sjukhus kan se o det är getngstick el ej.......det enda jag vet e att det är så in i tusan ont o få stick...

Carina said...

herre jaa jag vet inte vad jag skall säga!!! Hur mycket otur kan ni ha egentligen?? Snälla ni får komma hit så ska vi ta hand om er!! Saknar er SÅ. Kramizar Carina

Linda said...

Ja stackars min lilla unge..
Som tur är hämtade han sig fort :)

Sandra said...

Stackars liten, ni har verkligen otur:( Tur att han e en kämpe! kram