När Dante väckte mig strax efter 6 i morse låg han i min säng.
Jag minns inte att jag vart uppe och hämtat honom i natt.
Jag var så trött att jag med nöd och näppe kunde släpa mig ur sängen för att sätta på en full kanna kaffe för att hjälpa mig piggna till.
Mitt frö var nog inte helt pigg han heller för han var supergnällig, ville inte ha gröt, inte rismjölk, inte vatten, inte vara på golvet, inte bäras, inte sitta i sin högstol, inte leka med sina leksaker, inte ta på sig kläder, inte sjunga med mamman och absolut inte sluta gnälla och grina.
Då gav mamman fan i att försöka vara bäbisen till lags och han fick hänga mamman i benen och grina tills mamman, otvättad och osminkad fick rivit på sig första bästa klädesplagg, snörade på sig gympaskorna, gormade på den skrikande bäbisen (ångest ångest) fick tillslut ner honom i vagnen och stormade iväg på morgonpromenad med ilskna men trötta steg.
Han somnade efter en stund, då styrdes kosan hemåt igen och jag kunde duscha i lugn och ro.
Framåt ett tiden var det dags att gå på kalas till mormor som fyller år idag.
Jag pressade i mig två bitar prinsesstårta, en bit mjuk kaka och två chokladbitar.
Jävla tur det är måndag i morgon igen..
Min flinga var fortfarande grinig när vi kom därifrån och jag var så trött att jag knappt orkade stå på benen än mindre försöka hålla honom på gott humör och vaken till en lagom läggtid.
Jag lade mig sked med min son i sängen med näsan mot hans hjässa, snusade in hans lukt och fjuniga hår i varje andetag.
Underbart.
Han slocknade efter en liten stund och detsamma gjorde jag.
Vi sov i över en timma.
Inte konstigt att fröet inte ville somna förrän 21.30 i kväll..
No comments:
Post a Comment