Alltså..

.. jag var inte medveten om att det var förenat med livsfara att torka fog.
Just denna incident kan kanske skyllas på dålig utrustning.
Eller möjligen hanteringen av denna dåliga utrustning.
Kanske mest det..
Igår var det då alltså dags att torka igen.
Jag fyller ett par spänner med vatten och sätter igång.
Upp på den där pallen igen.
I tofflor.
Men, på pallen hade jag visst lagt min spackel och hoppsan vad den var halkig.
Jag känner hur toffeln bara glider iväg.
'Akta vattenhinken, akta hinken, akta hinken' tänker jag panikartat.
Vänstebenet far iväg och den där sabla pallen jag står på är ju inte direkt designad för att hålla en hel drös med kilon på bara ena hörnet, utan sladdar iväg och välter.
Ja, då följer ju jag med såklart.
Pallen lägger sig på kant och mitt smalben/knä smäller rakt ner på kanten.
Jag såg fan stjärnor.
Inte ett ljud kom över mina läppar men ögonen var blodsprängda i säkert en timma efteråt.
Mina ben ser helt bedrövliga ut, fulla av blåmärken..

Men jag klarade hinken.