Dante och hans dagiskompisar var ute och lekte på gården när jag hämtade häromdagen.
Lilla Elin står några meter ifrån oss, djupt koncentrerad på att försöka få på sig sina fingervantar.
Efter några minuter ropar hon frustrerat till och viftar ilsket med armarna.
'Vill du att jag hjälper dig med vantarna' frågar jag
'Jaaaa' snyftar hon
Jag tar på henne vantarna och Dante som står brevid och tittar på säger:
'Mamma, du är en väldigt snäll mamma! Jag älskar dig'
Då började nästan jag lipa.
4 comments:
Åh underbar mamma och underbar son....Kan ju aldrig bli fel <3 xx
Awwww, tack vännen!
Ja en kanonmamma!!
Önskar jag hade en sån!..
kRAM KRAM!!
Men oj, DET kallar jag komplimang! Tack! Nu blev jag tårögd igen...
Kramar!
Post a Comment