Min stora lilla pojke.

Jag och Dante har ju börjat prata om att ge nappen till Tomtenissarna.
Jodå, han har vart med på noterna att det ska han absolut göra.
Men sedan vi började prata om det har han blivit väldigt mycket mer 'nappig' än innan.
Han har i första hand fått ha nappen när han ska sova eller om han blivit ledsen, inte bara för att han velat ha den.
Men nu har han bett om det jätteofta, tex när han bara ska sitta och titta på tv.. han har fått ha den, jag gissar att det är någon slags separationsångest.
I förggår när vi kröp i säng för att natta honom kom jag på att jag inte hade nappen med mig in till sovrummet.
'Äh mamma glömde nappen! Men vi struntar i den väl?' säger jag, lite på skoj, för när jag sagt så innan han han skrattande protesterat.
'Ja, vi struntar i den' svarade skatten till min förvåning.
Och jorå, han somnade utan napp. Inte så mycket som ett pip.
Samma sak igår kväll.
Det är sådana här grejer som gör att det liksom slår mig att, fy tusan vad stor han blir!!!
Min yttebyttiga lilla bäbis är en stor liten kille nu.. som snart slutat med nappen..
Åh, vad fort det går!
Jag får inte glömma av att njuta av det som är nu.