Efter denna tur på stan var Dante helt slut, vi hade inte haft vagnen med oss utan han fick gå hela vägen (ja, jag vet, det var alltså inte ens min vagn de gnällde över så att jag hetsade upp mig i föregående inlägg). Han var superduktig, ett par korta turer på armen men annars knatade han på.
Vi var bjudna hem till Jenny och Ryan på kvällen och med dagens stimmande i färskt minne bäddade jag ner mitt frö och snart sov han gott.
Hos Jenny och Ryan fanns förutom deras små frön Lucas oc Elyssa, även Therese och Robert och lilla Wille.
Våra ungar lekte och lekte och lekte och lekte i timma efter timma och en enda gång fick vi medla då Dante och Wille ville ha samma bil och de drog åt varsitt håll samtidigt som de mätte sig i röststyrka.
Vi kunde sitta och babbla på som bara den och äta gott.
Hur jäkla mysigt som helst verkligen.
No comments:
Post a Comment