En tur ner på stan

Igår skulle vi åka ner till stan och möta upp kompisarna för att gå på teater med våra små frön.
Vi bestämde oss för att ta bussen ner, bara för att barnen tycker det är kul.
Åh, Dante var helt i extas och det var så himla jobbigt att vänta. Kan bero på att han har en mamma som alltid är ute i väldigt god tid, sådär så att man får vänta på bussen i en kvart, tjugo minuter ungefär..

Men åh vilken lycka när den väl kom och ännu roligare blev det när kompisarna steg på ett par hållplatser bort.

Sedan blev det inte lika kul för då klev det på ett gäng militanta kärringar som gafflade över att där fanns barnvagnar i vägen och herrgud de kunde inte komma fram och bjäbb, bjäbb, bjäbb. De kunde visst komma fram, de skulle bara hålla på och gnälla om att där var tre barnvagnar på bussen istället för två som faktiskt är max, enlig lag minsann. Jag kan ju som vanligt inte hålla truten, jag blir så sabla trött när jag hör sånt där tjafs som bara är tjaf för tjafsandet skull.
'Nä men vi slänger väl av en vagn då' säger jag.
'Ja, egentligen blablablabla' börjar militanta kärring nummer ett.
'Jamen herregud, sa jag, man kan väl hjälpas åt och det här löser sig väl, det finns ju platser!
Så började de gapa om att det minsann inte fanns sittplatser, och för all del, det fanns bara en till dem var i främre delen av bussen, vilka vi pekade ut med ett: 'men där finns plats, sätt dig där' (och håll käften, fast det sa jag inte, jag tänkte) och så var där helt tomt på folk i bakre delen, men det dög visst inte, nejdå, militant kärring nummer två fick fram mellan allt jävla gnäll:
'Du får flytta på dig så att jag kan sitta där' säger hon till mig och daskar till mig på armen.
Sittplatsen mitt emot mig var ledig.. Men det var väl själva jävelen!
' Jaaaadå, gapar jag, jag tar mitt barn vet du och flyttar på oss, det går så bra så herregud, varsågod och sitt' jag klampar på bakåt i bussen och förbi militant kärring nummer ett som envisas med att stå upp istället för att sätta sig på en av de tomma platserna, 'men gå och sätt dig då' säger jag med hög röst, 'stå inte här nu då, gå och sätt dig!!' 'Näedå' bjäbbar den sabla skatan. Jag har Dante i handen och vi tar oss bakåt i bussen och sätter oss. Väl där gapar jag till militant kärring nummer ett som lik förbannat ska stå att 'herregud, här bak är helt tomt ju!'
Ja, jag gapade nog lite till därbak i ren ilska men sansade mig tillslut..
Sabla sketkärringar.
Vi kom ju fram på stan iaf och gick på teatern, som handlade om att sluta med nappen. Riktigt gullig faktiskt.Efteråt blev det MacD med fem ungar och fyra mammor. Fem ungar som hetsade varann mer och mer. Fem ungar som blev jävligt stimmiga och drog igång varandra.
En unge fick ta en åktur i sin jacka ett par gånger när hans mamma lyfte honom i kragen.
Kan ha vart min unge..
Samma unge fick inte köpa lördagsgodis för att han inte lyssnat på sin mamma.
Vi tog bussen hem igen och jag sätter mig med Dante i knät brevid en äldre dam.
Vi växlade några ord sådär i ren artighet, så säger tanten:
'Egentligen får de inte ta med mer än två barnvagnar på bussen, det är för att gamla ska kunna komma på med sina rullatorer, det är lag på det!'
Nä nu jävlar...