Något rätt måste jag ha gjort..

När jag hämtade på dagis idag berättade fröken hur barnen, vid lunchbordet, pratat om vem som skulle få komma hem till vem sådär som barn kan göra.
'Du, och du och du får komma' sa någon
'Ni får komma till mig med, alla får komma till mig, alla utom Pontus!' sa en annan
'Ja, alla utom Pontus' sa en tredje och fler barn höll med.
'Men hem till mig får BARA Pontus komma isåfall' säger Dante då.
Jag började nästan gråta av stolthet.
Jag hoppas att den egenskapen håller i sig, att han växer upp och blir en fin vän och medmänniska.

Lucas och Dante, hand i hand.