I vanlig torsdagsordning var det dags att ruska runt hängröven på gymmet lite.
Lika skönt som alltid!
Åkte hem och fixade lunch till mig och bästa sällskapet Persson som kom på besök.
Dante ville då rakt inte somna trots att han var supertrött men min farhåga att han skulle vara supergrinig visade dig felaktig. Han var en glad liten knubbis som busade med tanterna och lille Ludwig för allt vad tygen höll.
När de gav sig av hemåt stoppade jag tarzan i vagnen och gick på en kort promenad. Han somnade så gott som omgående.
Mormor kom en sväng på besök med påfyllning till Dantes socklåda.
Vi busade ännu mer, höll honom i händerna så han fick gå tills ryggarna värkte.
Det är det bästa han vet, helst ska han springa och sparka boll.
Vi baxade ner oss på golvet och försökte få honom att gå emellan oss.
Jo jävlar i det!
TARZAN TOG 3 STEG HELT UTAN STÖD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag blev nästan lite tårögd!
Vad stor han blir!
Efter en portion gröt var det dags för bad innan kvällsritualen med välling i soffan.
Icke.
Min lilla 3stegare krånglade och gnällde, ville inte ha flaskan och ålade sig runt.
Jag provade att lägga honom i sängen i stället.
Han snurrade runt lite, gnussade ner näsan i kudden och somnade.
Jag är i chocktillstånd.
Hoppas den här fasen håller i sig.
Fast myset i soffan vill jag gärna ha kvar förstås...
5 comments:
Coolt! Snart springer han maraton!
Krypa e inget för en Tarzan =)
Låter som ni har de superbra.
Kram från Mej
Mirijam: haha eller hur!! det låter bra för hängröven som väl får jaga den lille krabaten.
Sofi: nä, krypa är för tråkigt!;))
Min storebror började också gå tidigt. Han gjorde också illa sig extra mycket jämfört med mig som iaktog konsten och sen bara reste mig och upp, gjorde metalsign, och sa "titta här mamma", och gick ofelande vid 11 månaders ålder.
mikael: jag tycker du gjorde rätt. idag ramlade min lilla flinga rakt bakåt från stående och drämde bakhuvudet i golvet så hårt att jag nästan började gråta när jag såg det. Det tog en lång stund att trösta ett förtvivlat barn.
Post a Comment