Som balsam för själen

Kommer in på dagis
Får syn på mitt frö som står med ryggen åt mig
Min fina.
Ser för mig hur jag smyger fram, borrar ner näsan i hans hår, drar in doften, hur han vänder sig om och ropar 'mamma' och lyckligt kastar sig i mina armar.
Drömmen tog slut vid att jag borrade ner näsan i håret på honom.
Han vände sig och o vevade till med armen mot mig o gapade 'neeej' pausade i en halv sekund innan han satte av i högsta fart in på avdelningen och gapade att han inte ville gå hem.
*Pooofff* sa min rosaskimrande föräldrabubbla
Det blev en viljornas kamp om att få på kläder som jag gick segrande ur.
HA!
Han vet att I mean business när jag kniper fast honom mellan knäna och väser något passande mellan sammanbitna tänder.
Då slutade han streta emot och började gnälla, ja, snarare bröla, efter nappen.
Lord have mercy.
Med nappen i mun lotsades han till bilen.
Vi kom hem, saltade på gården och hackade lite is till enbart glada miner.
Gick in och grejade med lite av varje, fortfarande bara glada miner.
Han ville inte äta den delikata köttfärslimpan jag tillagat, men trots allt var det bara glada miner.
Inte heller passade potatismoset jag lagat, men däremot smaskade han i sig en herrans massa stora vita bönor.
Med ketchup.
Alltså han upphör aldrig att förvåna mig den där lilla människan.
Vi dansade loss till en massa skön musik, tjo o tjim o glada miner, innan jag fick för mig att han skulle få kvällsmat.
Han lastade in blåbärspuré och leverpastejmackor så jag trodde han skulle sprängas.
Så var det välling och läggtajm.
Gjorde välling mest för sakens skull, inbillade mig inte att han skulle suga i sig något alls.
Han hävde i sig en halv flaska och en deciliter mjölk på det.
Jag stirrade på honom där han låg och knep med ögonen för att försöka somna.
Livrädd för spyan.
Hade han spytt då hade vi nog drunknat båda två.
Men, det kom ingen spya. ( ta i trä..)
Han somnade.
Inte ett tjafs på hela kvällen.
Älskart!