Första gången var strax innan han fyllde 1 år och då hade han ju inte tillstymmelse till tänder ens.
Det har han nu, tack o lov.
Han protesterar ytterst sällan när vi ska borsta så tänderna var och rena och fina tyckte tandläkaren.
Fröet var makalöst duktig, satt blickstilla, svarade på frågorna, gapade stort och lät tandläkaren titta i munnen.
Som belöning fick han en pysselbok, en liten tandläkarspegel och ett klistermärke.
Glad i hågen gav vi oss av mot dagis.
Vart tog hon vägen nu då, den där tandläkaren?
Väl på dagis blev han även idag helt vanvettigt ledsen när jag skulle gå.
Han klängde sig fast och grät så han knappt kunde andas.
Jag kunde hålla mig tills jag med ett stort fejkat leende vinkat hejdå innan jag bröt ihop.
Fy fasen säger jag bara.. man vill ju bara skita i alltihop plocka upp sin lilla flinga i famnen och åka hem igen.
1 comment:
Lider med dig. Usch! Men duktig kille hos tandis!
Post a Comment