Saturday, March 21, 2009

Kalas och kräks

I kväll var det ett nytt kalas på agendan.
Födelsedags kalas för svägerskan och ena barnet där.
Gott om folk, urgod mat! Bakpotatis med en massa olika röror och sallad till det.
Gusågott!!
Det var supetrevligt, Dante busade med kusinerna och var i full gång ända till 20 då det var nattflaska och han slocknade i sängen där som han gjort flera gånger förut.
I ungefär en kvart.
Han vaknade och var jätteledsen, men han fick nappen och somnade om igen.
I fem minuter.
Där var ju lite stojigt med många vuxna och barn som pratade och tjoade och det är han ju inte direkt van vid.
Han kunde inte komma till ro, låg och klämde min hand en stund innan han började stortjuta.
Jag gick runt och vaggade och vysssjade men han var otröstlig.
Jag börjar att packa ihop oss för att åka hem.
Plötsligt ropar svägerska högt precis utanför dörren. Hon hade spillt en glas vin rakt ner i min väska på min nya mobil.
Ut och gre lite med det och Dante blev bara mer och mer ledsen.
In i rummet igen och precis då var det någon som skrattade till sådär jättehögt och min bäbis blev hur rädd som helst.
Han gallskrek.
Jag försöker trösta och dra fram hans jacka samtidigt och plötsligt kräks han en kaskad utan dess like.
Det formligen sprutar ur ungen i ett par tre omgångar.
Hela ungen är nerspydd.
Hela mamman är nerspydd från håret till fötterna.
Sängen nerspydd.
Väggen nerspydd.
Kaos, uppståndelse, hysterisk bäbis.
Fick tvättat av honom någolunda, på med en reservbody och byxor med vinspill på benet, av med mina kläder, på med jacka, fort ut i bilen, kör hem halvnaken.
Han somnar ganska omgående i bilen, men hulkar fortfarande till lite emellanåt i sömnen.
Min lilla skatt..
Undrar just om det är magsjukan som satt klorna i min flinga eller om han kräktes för att han var så himla ledsen..
Jag ringde och avbokade barnkalaset vi var bjudna på i morgon..

1 comment:

Ingrid said...

Usch Linda, vilken pärs! Men det som inte dödar, det härdar (som min eminenta morsa brukar säga när man beklagar sig över något man tyckt varit jättejobbigt och förväntar sig lite medömkan...). Men du har i alla fall min medömkan :)