Igår när vi var ute och promenerade satt Dante i vagnen som vanligt.
Han vevade med ena armen och grejade så jag nästan blev orolig att han fått någon typ av krampanfall, men så plötsligt:
"titttta" säger han
"Va?" sa jag häpet
"titta"
Krampanfallet verkade vara en bäbispekning.
"Ja titta" sa jag med fuktiga ögon, stolt leende.
Sedan tittade vi på allt möjligt resten av promenaden.
Samma sak idag.
Vi tittar och tittar, pekar och vevar
Inte klokt vad det händer saker i full hastighet.
2 comments:
Visst e det underbart bara en mor kan förstå ,o man får lätt tårar i ögat när dom e i Dantes ålder,iofs nu också hihi kram A-C
åh vad kul!
Post a Comment