Vilket genombrott!

Dante har varit gnällig och klängig större delen av dagen idag.
Trots det har vi haft roligt på 1års kalas för Elliot.
Men, att få tre tänder på samma gång kanske blir för mycket för tarzan och så värmen på det, ingen matlust har han haft...
Jag försökte lägga honom tidigare men icke.
Han gapade och grät.
Jag lyfte ur honom ur sängen och han kom fram och tog min hand.
Med bestämda steg ledde han mig till köket.
På bänken stod två flaskor, en med välling och en med vatten.
Han stannade framför dem och pekade.
"uhm"
Jag tog vällingen som han inte ville äta tidigare.
"uuuhhhäääää" gnäller han högt, ställer sig på tå och sträcker sig efter vattnet.
" Är du törstig, vill du ha vatten" säger jag och tar flaskan.
Nappen spottas ut och knubbiga nävar sträcks fram.
Han dricker girigt.
Jag blir alldeles rörd.
Han vet vad han vill och han kan förmedla det till mig!!
Underbart!!
Gud så fort allt går nu!
Saker som att han hämtar sina skor ställer sig brevid och härmar mig när jag tar på mina.
Att han hämtar sådant jag ber om som tex skor, flaskan eller nappen.
I flera veckor har favoritsysselsättningen varit att ta av och på lock, stapla saker och han vet vilket lock som ska sitta på vilken kastrull eller matburk.
Plötsligt är han en liten pojke, inte en bäbis..
Jag hann inte riktigt med...