Jag vill inte tro mina ögon..

Jag var så himla förväntansfull när jag stack nyckeln i låset hemma på fredagseftermiddagen.
Nu skulle jag få se hur tvättstugan såg ut efter att rörläggaren gjort klart.
Så fort jag klev in genom dörren kände jag hur hjärtat sjönk som en sten, leendet försvann och jag bara släppte väskan rakt ner på golvet.
Inget var gjort.
Allt såg ut som det gjorde när jag gick hemifrån på morgonen.
Han hade inte varit där alls.
Jag ville bara sätta mig på huk med ansiktet i händerna och gråta en skvätt, men jag stod bara stilla lite, innan jag drog en djup suck och svor en lång ramsa.
Inombords alltså, jag hade ju en uppmärksam treåring i hasorna.
Jag vet att han vart sjukskriven, rörsnubben, och jag såg att han magrat och inte såg helt ut som vanligt och kanske han blev dålig igen, men de kunde väl förihelvete ringt och sagt att han inte skulle komma.