Den ena lördagen är inte den andra lik

Jag var fortfarande ett ras när jag vaknade på lördagen.
Kan ju inte rimligen vara bakfylla en vecka senare utan jag tror på blodförlust, och helt vanlig hösttrötthet.
Hasade mig upp iaf och efter frukostbestyr tog vi cykeln till lekparken där vi herjade en timma ungefär. Halvvägs dit insåg jag att vi glömt cykelhjälmen och kände andra föräldrars chockade blickar när Dante kom cyklande med bara keps..
So shoot me.
Det var mamman som tröttnade långt innan fröet och jag lurade hem en protesterande liten med stor list. Stackars barn..
Efter lunchen gav vi oss ut igen, men den här gången fick trädgården räcka.
Vi spelade lite fotboll men Dante bara slängde sig över bollen och tog den med händerna och då tyckte den fruktansvärt barnsliga mamman inte att det var kul längre. 'Spela ordentligt annars vill jag inte mer'. Moget..
Istället hämtade jag sågen och några buskar förlorade större delen av sitt grenverk.
Om de överlever och återkommer till våren återstår att se. Skitsamma, jag har fler buskar.
När vi hade röjt klart och satt inne och ugglade igen kom Therese och Wille på spontanbesök. Precis vad vi behövde.
Very najs.