Vi struntar väl i vilodagen..

Dante vaknade halv sju denna strålande söndagsmorgon.
Jag kunde med nöd och näppe få upp ögonen, fy satan vad trött jag var.. Är väl sviterna från dödsfebern o förkylning kan jag tro.
Men jag fick förstås släpat kroppaset upp och ur sängen för att ta hand om min lilla sockersmula.
Vi vaknade till utav bara helvete när vi knallade ut i hallen och larmet gick.
Jag hade visst glömt stänga av det när vi hasade oss upp.
Opps.
Flingan önskade pannkakor till frukost, och vad Rex Dante önskar ser jag till att försöka uppfylla. När det gäller mat åtminstone.
Med magen full av pannkakor tog vi sedan tag i dagen.
Jag hade redan satt upp ställningen till partytältet jag ska mitt kalas i. Själv.
Vilket jävla projekt... 5x8 m stort. Dra ända in i skogen.. att jag inte bröt mig själv sönder och samman är en gåta. Men jag är visst segare och starkare än jag tror. Och med större tålamod, för jag vet inte hur många gånger hela skiten ramlade isär som ett sablans plockepinn. Stoppa i ett rör här, så ramlade det ur på andra sidan och braaak så rasade halva ställningen..
Åh herregud..
Efter sisådär tre timmar och fyrtiofem cig kunde jag beundra mitt arbete där jag låg i en svettig hög med värkande kropp.
Nåväl, denna söndag var det dags att få på tak och väggar.
Hur svårt kan det vara?
Mormor och morfar kom med leverans av ett stycke bord och mormor erbjöd sig hjälpa till.
'Jaaa det ska nog gå bra, men har du inget annan för dig så..'
Vilken jädra tur att hon inte hade annat för sig..
Trots att vi var två så fick jag mig ett träningspass från hell..
Upp och ner på stegar, pallar och bord, stå med armarna rakt upp över huvudet och dra 40m2 presenning hålla reda på en treåring som ivrigt vill hjälpa till, klättra höst upp på stegar, hacka med tältpinnar i tältduken och gu vet allt..
Satan vad jobbigt det var! men tur att vi var två, tror inte jag fixat det på egen hand.
Men nu är det iaf på plats, nästa steg blir möblering.