Idag var vi alltså lediga sådär helt appropå.
Ett gyllene tillfälle att äntligen ta ner det där monstret till partytältställning.
Så fick det bli, det var ett satans jobb att få upp det, men ganska smärtfritt att få ner.
Ett sabla rännande upp och ner på stege och sånt men jag var åtminstone inget svettigt människovrak när allt var klart som jag var när det sattes upp..
Vi lastade bilen full med alla dessa järnstänger och det mesta av själva tältet men sen var det fullt.
Vi gav oss av till jobbet och lastade av allt.
Där hade pappa turen att vara så han belv haffad på stört, övertalad att ta med kärran hem så lastade vi den full med borden, en drös med stolar jag lånat från jobbet till festen och en massa bråte att slänga i containern.
När vi lastat kärran full var både jag och Dante helt svaga av hunger och ryggont men fick hålla ut tills allt var avlastat där det skulle vara.
Fy faen så gött att få det gjort!
Hem och laga sen lunch som vi slevade i oss med enorm aptit. Dante käkade potatismos som aldrig förr.
Jag hade lånat hem en sådära golvtvättmaskin från jobbet som jag körde ett varv med, hängde tvätt, bytte lakan och grejade med lite av varje sådär. Mormor kom förbi på en snabb kopp kaffe och frågade om vi ville komma och käka mat senare med dem och kusinerna.
Jo, det ville vi ju.
Men jag ringde och avbokade. Dante var helt superslö och jag hade ingen lust att släpa iväg honom på något om han inte var så pigg. Blir aldrig bra.
Han ville sitta i knät och kolla lite på tv, så det gjorde vi.
Han slocknade i mitt knä.
Med chipssmulor i hela ansiktet och chokladmjölkfläckar på tröjan.
Så nu ligger han och gnider in det i de rena lakanen med oborstade tänder sött sovandes.
Heja mamman.... not.
Jag känner för att göra honom sällskap i ungefär samma stadie.. Men nä, någon måtta får det vara.
No comments:
Post a Comment