Ett malande om den där jädra sömnen

I eftermiddags var vi på föräldragrupp.
Det pratades barnsäkerhet idag. Kom allt fram lite saker man inte tänkt på. Alltid lär man sig något nytt.
Dante somnade i vagnen dit och sov sin andra 30 minutare för dagen i början men vaknade lagom tills det började vankas fika.
Han var lugn o på gott humör tills jag försökte sätta honom i en babysitter.
All hell broke loose...
Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken när min bvc sköterska kom fram o frågade om hon kunde hjälpa mig.."eller kanske blir det bara ännu värre.. mmm stackare... han har allt ett väldigt temprament... mmm.. ojoj... verkligen.."
Jag såg på Dante att det här var inget som skulle gå över med lite vyssjande o nappen, man känner ju sitt barn och det här var ett redigt tantrum.
Jag drog på Dante mössan, vilket gjorde att han blev om möjligt ännu argare och det tog säkert 15 sekunders tystnad med vidöppen mun innan vrålet kom.
BVC tanten stirrade och ojade sig.
Hon försökte såklart hjälpa och vara stöttande men jag ville bara därifrån, jag sa inte ens hejdå till alla.
Jag packade ner honom i vagnen, snabbade mig ut och det tog kanske 2 minuter innan Dante sov.
Det är ju inte konstigt att han är ett gnälligt barn. Han sover ju för fan inte ens en bråkdel av vad de ska göra vid hans ålder..
Han måste ju vara helt slut stackars liten.
Inatt var en vanlig natt, han vaknade varannan, var tredje timma.
Kl 05 tyckte han att vi skulle kliva upp. Fast han var såååå grinig, men ville inte sova.
Jag gav upp vid 06 knäppte på Baby Björn o lagade frukost. Då vart han tyst.
Han sov i 30 min mellan 11.30-12.
Sedan igen vid 16.30 - strax efter 17.
Det är fanimej inte normalt för en femmånaders bebis.
Jag trotsade ösregnet och promenerade i 45 minuter innan jag kom hem från föräldragruppen, körde in vagnen i garaget, stannade:
Ettusenett, ettusentvå, ettusentre, ettusenfyra, ettusenfem, ettusensex
Bbbuuuuuuuäääääääääääääääääääääääääääää
6 jävla sekunder tog det innan han vaknade för att vagnen stod still!!
Otroligt.