Sunday, November 9, 2008

Nära döden

Igår gick jag faktiskt och lade mig i tid.
Jag var svintrött.
Jag började frysa som bara den efter några minuter så jag klev upp och tog på pyjamas och raggsockor.
Det hjälpte inte ett dugg.
På med det andra duntäcket. Trots det låg jag och skakade och hackade tänder som om jag låg näck i en snödriva.
Jag börjde känna mig illamående.
Ont i magen.
Klockan gick och började närma sig 01, då visste jag ju att Dante skulle vakna om inte allt för länge.
Jag mådde riktigt illa.
Mycket riktigt vaknade min son. Jag kände att jag kunde bara inte röra mig. Hur fasen ska jag komma ur sängen??
Jag släpade mig iaf upp och ut i köket, tog ner en flaska, fyllde med vatten, in i micron och där tog det stopp.
Det började sjunga i huvudet, jag såg vita prickar och sjönk ner på golvet.
Jag svimmade inte tack o lov, men bra nära.
Jag kände att jag var tvungen att kräkas, så jag tvingade hakan över kanten till diskhon och hängde där en sekund men kände att jag måste in i badrummet, det var för högt.
Dante skrek riktigt högt vid det här lagen, men jag kunde bara inte laga klart flaskan.
Jag naglade mig till badrummet och kräktes i badkaret.
Jag skakde i hela kroppen, frös något fruktansvärt och mådde otroligt illa.
Dante började jobba upp sig till hysteri.
Herregud hjälp mig...
Efter några minuter började jag känna att blodet steg ovanför höftkulorna igen och jag kröp ut i köket, tvingade mig upp och gjorde klart flaskan.
Jag hasade mig in till min son som nu skrek i toner jag inte visste han kunde.
Han fick flaskan och jag rasade i säng.
Men kunde förstås inte sova.
Fy satan vad jag mådde.
Upp på toa igen efter en stund och lättade på trycket.
Jag började känna mig bättre och vid 5 när Dante vaknade (!!! Asbra ju!!) så kunde jag på någolunda stadiga ben fixa honom en flaska.
Jag har inte sovit en blund i natt.
Min puls ligger nog på sisådär 150 oregelbundna slag i minuten.
Jag ska ringa mamma och fjäska så mycket jag bara kan och hoppas att hon kan ha Dante i en timma eller två så jag kan få försöka sova lite.
Man kan inte fungera normalt på så här lite sömn.
Iaf inte jag.

2 comments:

Sivan said...

Usch Linda, det här låter verkligen inte bra!!! Försök varva ner lite, måste du jobba, renovera hus, ha bebis o vara social i både barn- och vuxensammanhang, allt på en gång? Ta hand om dig själv också!!

Kram

Carina said...

MEN LILLA GUMMAN!!!!!!!!!!!!!! Detta låter ju inte alls bra... snälla snälla snälla komhit så att vi i småland kan få ta hand om dig... Fortsätter det så här så hamnar du snart på sjukan... En tanke tii eftersom att du slutat amma så kanske mormor kan ta honom en kväll och natt för dig?? du behöver åka spa... kramizar carina