Min ljuvliga lilla son sitter i mitt knä.
Lite så sne på ena benet.
Han sitter alldeles stilla och bara ser sig omkring, avslappnad och lugn.
Så bara öppnar han munnen och ut väller en hel laddning välling.
På min nytvättde kofta.
Min nytvättade t-shirt, mina nya jeans och förstås på barnet i fråga och hans nytvättade kläder.
Han stänger munnen, totalt oberörd.
Jag däremot känner för att vråla rakt ut.
Men jag orkar fan inte.
Fast svära några ramsor, det orkar jag.
Nu ska jag tvätta.
Jag har ju med mig en säck hem ifrån gårdagen oxå.
No comments:
Post a Comment