I morse (svinottan) satte jag mig med min son i knät i soffan.
Han ligger gott på amningskudden, får mat och efter en stund somnar han gott.
Jag har fått låna en himla bra babysitter av Malin, som går att fälla ner ryggstödet på.
Det gjorde jag och placerade sonen, fortfarande liggande på kudden i babysittern.
Såg superbekvämt ut och jag började det digra arbetet med smink och hår.
Efter en stund vaknade han och började låta.
Inget gråt eller så, bara talade om att han var vaken.
Jag lät honom ligga o låta och fortstte med att fiffa åkerspöket.
Han blev mer och mer högljudd och efter kanske fem, sju minuter gick jag in för att hämta honom.
Iskylan spred sig i kroppen när jag kommer dit, hjärtat hoppade över ett par slag och jag tog vardagsrummet i ett kliv.
Min bräckliga lilla dununge hade sparkat sig över kudden, framåt, så huvudet hängde utanför babysittern, med hjässan i golvet medans kroppen låg kvar i babysittern.
Kunde han ha brutit nacken? Ryggen? Spräckt skallen i två delar?
Det gick bra... det gick bra.
No comments:
Post a Comment