Vemodigt

Nu har jag nog ammat för sista gången...
Det finns inte många droppar att ge och Dante blir mest förbannad och vill inte ha bröstet när han kan få flaskan som det kommer massvis med mat ur i en väldig fart.
Jag hade gärna fortsatt att amma honom lite till..
Samtidigt så är jag en pryd typ som inte alls är bekväm med att amma bland folk och har tyckt att det vart skönt att han tar flaskan så att jag sluppit det.
Men att lägga sig på sängen och amma honom i lugn och ro har vart supermysigt. Det är så himla coolt och en märklig, stor känsla att kunna ge mitt barn mat direkt ur min egen kropp.
Den bästa maten för honom och hans immunförsvar.
Å andra sidan käkar jag godis till både lunch och middag var och varannan dag. Godis till mellanmål varje dag och glömmer mina vitaminer och omega-3.
Så vad är det han har sugit i sig egentligen....
Så även om det känns himla vemodigt var det nog dags...