Igår kväll var mina grannar inne en sväng.
Mycket trevliga sådana.
Och mycket pratsamma.
Jag stirrade på klockan i parti och minut och inte ens en allt mer överaktiv och gnällig liten, och små kommentarer om att det är dags för välling och sängen gjorde att de på eget bevåg packade ihop sig.
Tillslut var jag tvungen att säga att det är långt efter läggdags för mitt frö och att vi ska upp tidigt i morgon.
Då reste de sig.
Är det bara jag som tycket det är pinsamt att behöva säga till?
Är det bara jag som sitter där och mesar mig med menande kommentarer och i smyg hoppas att de ska förstå själva att, nu är det nog kanske dags att ge sig?
Så stereotypt kvinnligt det kan bli eller?
1 comment:
Hi hi, jag är lika mesig, visst är det pinsamt när de själva inte förstår utan att man ska behöva säga till.
Post a Comment