Wednesday, December 1, 2010

Borta bra men hemma bäst

Jag kom för att gosa mig med mitt frö som spenderat natten hos mormor.
Vi hade bara några timmar på oss innan det var dags för mig att lämna honom i mormor och morfars vård igen och ge mig av till tåget med destination Göteborg.
Två dagars kurs i 'effektiv bokslutsteknik' stod på schemat.
När jag kom ner på söndagskvällen tog jag ett långt hett bad, glodde lite på tv men somnade tidigt och sov som en klubbad gammal kärring natten igenom.
Gu så gött!
När måndagens kursdag var över var tanken att jag skulle gå på stan och köpa en massa julklappar.
Jag som älskar att shoppa, och nu när jag kunde rå mig helt själv, strosa som jag ville i vilka affärer jag ville tänkte jag vara ihärdig ända tills de stängde.
Så blev det inte.
Jag pallade banne mig inte!
Heeelt otroligt.
Jag gick tillbaka till hotellet ganska snart med en take away sallad i bagaget.
Jag packar upp den, vrålhungrig och redo att hugga in upptäcker jag att jag inte fått några bestick medskickade.
Åhhh så störigt!
Orka gå ner till restaurangen på hotellet och hämta..
Nä.
Jag körde den primitiva stilen och slafsade i mig maten med locket till dressingen jag fick med.
Jag blev mätt hur som helst.
Så illa jag sov den natten.
Vaknade varannan timma, vände och vred mig.
Som jag saknade mitt frö..
Gud vad jag längtade hem!
Efter ännu en kursdag och tågförseningar kom jag äntligen hem till min underbara unge på tisdagskvällen.
Jag började nästan gråta när han kom rusande, nybadad och rosig, med största leendet i sin morgonrock och armarna rakt ut för att få krama mig när jag kom in från iskylan.
Jag kunde inte krama länge nog, men det kunde då skatten som alldeles för fort brottade sig loss ur min famn och krumelurade sig av glädje istället.
Visst är det skönt att komma hemifrån ibland och få ladda batterierna lite, men fy fan vad underbart det är att komma hem till min skatt igen.

3 comments:

Sandra said...

Äkta kärlek från en fin mamma:)

Åsa said...

I'm with you! Precis så är det :-)

Linda said...

Sandra: Tack!

Åsa: Så himla skönt att man känner så trots allt :)