Skatten skriker varje kväll det är dags att sova.
Så länge jag står brevid sängen sprattlar han med benen helt frenetiskt och är glad men så fort jag går så gråter han .
Och gråter och gråter.
Han är vråltrött, gnuggar ögonen och gäspar men vill inte sova.
Jag tar upp, tröstar, jag låter ligga, jag sjunger, jag säger inget alls, jag vaggar, jag ger nappen, jag försöker låta honom vara, jag står brevid och håller handen, jag stryker över huvudet, jag smeker liten kind, jag sitter tyst utan att röra... men barnet vägrar somna.
Timme efter timme håller han på.
Jag orkar inte....
Vad gör jag för fel??
Det som gick så bra förut...
Vad har jag gjort?
Är det fortfarande en utvecklingsfas?
Förstör jag mitt mirakel för all framtid?
3 comments:
Om du låter bli att sjunga kanske..?
Jag tror på utvecklingsfas. Du är en fantastisk mamma!! :)
Jag minns när min mamma sjöng. Det var så hemskt. Jag blev traumatiserad.
Post a Comment