Wednesday, August 17, 2011

Orka vara glad jämt..

Det händer att Dante får någon typ av glädjefnatt när jag kommer och hämtar på dagis.
Det visar sig inte alltid med att han bara tjoar till, kastar sig i min famn och kramas utan allt som oftast börjar han kasta sig runt, göra tokiga konster, kasta det han har för händerna, springa runt som en vilde, protestera mot att gå hem, kanske fäkta lite mot mig och krångla i största allmänhet.
Visst är det charmigt..
Speciellt när man själv har en sån där dag då man bara är allmänt trött, sliten och på halvkass humör. Då vill man ju bara ta ett redigt tag i det fjuniga håret och släpa ut honom till bilen. Eller, så skulle man kunna känna, inte jag inte...
Sådana där humördagar kände jag inte av så ofta förr, innan jag fick barn, kan jag tycka.. Man hade ju säkerligen det, bara det att det inte fanns en liten filur som testade ens gränser till max, krävde ens fulla engagemang och energi 24/7.
Jo, jag har väl iofs haft någon, eller ett par, i mitt liv som stämmer in på den där beskrivningen men det har vart en bäbis med skägg på hakan och basröst. Fast den typen av krävande bäbis kan vara ännu värre för humöret faktiskt.
Anyway, igår var flingan inte direkt på sitt soligaste humör och efter att ha startat om den förbannade satans skit digitalboxen en gång fick han sjunka ner framför tvn en stund.
Livet var ändå besvärligt för mitt frö och han bad om det ena efter det andra snasket, grät förtvivlat och ilsket när jag sa 'nej, du kan få mera middagsmat om du är hungrig' (som om jag själv levde efter detta devis) och efter att ha gått varandra på nerverna en stund kände jag att det bara fanns en enda sak som skulle pigga upp oss båda två, få oss ur tristessrotandet i skåpen och det var att ge oss ut i friska luften och få röra lite på påkarna!
Sagt och gjort, vi tog en cykeltur på min stora hoj med fröet bakpå. Inte särskilt lång men det gjorde susen för oss båda. Vi var på mycket bättre humör när vi kom tillbaka in igen.
Skatten sov vid halv nio och jag fortsatte måla. Först ett lager färg på förvaringsboxen, sedan hann jag ännu en vägg i lillstugan och lite på taket innan färgen tog slut.
Jag börjar fan tröttna på att måla nu faktiskt..

2 comments:

Sandra said...

Vi lever ju nästan same same :)..innan man kommer hem ah, men väl hemma tror man att frisk luft ska däcka dem men ICKE! inte lillebror iaf..kram från ett vrak till morsa idag..

Linda said...

Ja dessa små har ofattbara energiresurser! Tur att de är så himla söta :) Kram kram från ett annat vrak